Avsikten med denna
sida är inte att erbjuda exakt information om prisnivån på
datautrustning eller ens dess utveckling. Denna lilla historia
erbjuder enbart ett begränsat vinklat perspektiv på saken samt
påminner mig själv om vilka och hur stora investeringar jag
egentligen gjort på min arbetsdator hemma. Det må noteras att
maskinen ifråga är den första och tills vidare enda PC-dator
jag införskaffat.
I slutet på år 1995 stod jag
slutligen inför ett beklagligt faktum. Min kära Commodore Amiga
500 tjänade inte längre mina datatekniska behov i takt med de
nya PC-datorerna. Då Windows 95 i mitt tycke dessutom för första
gången äntligen erbjöd ett förhållandevis användbart
operativsystem för denna datortyp, var beslutet inte särskilt
svårt. I julmellandagarna styrde jag således mina steg till den
sedermera konkursdrabbade adb-återförsäljaren "Suomen
Komentokeskus Oy". Köpet avgjorde jag redan den 27.12.1995
och leveransdatumet fastslogs till den 17.1.1996. Och mycket
riktigt, på överenskommen dag kunde jag utanför Unionsgatan 26
lasta in min nya "CC Power Pentium 120"
i bilen. Priset var för mig hårresande
tolvtusen finska mark då paketet innefattade dessa komponenter:
Prosessor: Intel Pentium 120 MHz
Moderkort: QDI P5I437/FMB
Centralminne: 2 * 4MB SIMM 72 pin
Hårdskiva: Seagate ST51080A 1.083 GB
Grafikkort: Diamond Stealth 64 Video 3200
CD/DVD-ROM: Matsushita CR-581-M 4xCD
Ljudkort: Gravis Ultrasound PnP
Diskettenhet: Panasonic JU-257A606P 1.44MB 3.5" HD
Datakommunikation: "X-Link" 28800 bps modem
Skärm: ADI Microscan 4V 15"
Mus: Dexxa serial
12.000,-
Dyr extra investering. Nya
Gravis Ultrasound Plug'n'Play som baserar sig på AMD:s Interwave-ljudchip
är inte Gravis Ultrasound-kompatibel utan RAM-minne. Sådant kan
installeras i två 32-pins SIMM-platser. Utan minne får man nöja
sig med fattig Soundblaster -emulering. Pro-versionen skulle ha
kommit med 512 KB minne som standard. Kunde ha lönat sig...
Den ursprungliga 1 GB:s
Seagaten blir ohjälpligen för liten så jag utökar utrymmet
med en ökänd 2,5 GB:s Quantum Bigfoot. Det går rykten om att hårdskivan
har en bug som korrumperar läst data. Mitt exemplar har dock en
ny och felfri firmware. Inga problem, annat än att skivan är
hopplöst långsam med sin 15 ms söktid. Jag håller kvar
Seagaten som systemskiva.
Jag utökar ytterligare GUSens
minne med 4 MB för att kunna använda bättre patch-set vid MIDI-spelning.
Notera hur dramatiskt priset har sjunkit i jämförelse med ett
drygt år tidigare. Jag är mycket nöjd med mitt ljudkort efter
installationen.
Windows 95 med 8 MB är långsamt,
så jag utökar minnet till 40 MB. Dyrt, men skillnaden i användbarhet
är också stor. EDO- och det gamla FPM-minnet verkar snällt
sida vid sida.
RAM-minne är _billigt_ ! Också
hårdskivorna blir större och bättre. Jag utökar centralminnet
till 96 MB och kasserar slutligen dom ursprungliga 4 MB:s
SIMMarna. Seagates snabba, stora och framgångsrika Medalist Pro
stöder UDMA/33 och får bli ny systemskiva. Ett synnerligen bra
inköp.
Intels nya instruktionsset MMX
har introducerats och en betydande effektökning utlovas. Jag kan
förstås inte hålla mig utan min gamla 120 (vid det här laget
uppklockad till 133) MHz:s Pentium pensioneras. Jag köper
processorn begagnad och ganska förmånligt.
Specifikationerna till trots
klarar inte det gamla moderkortet av att köra processorn på mer
än 166 MHz, men jag byter ut det för en ganska skälig
mellansumma. QDIs Titanium har en bekväm egenskap: SpeedEasy,
med vilken processorinställningarna kan ändras i BIOS-setupen
utan jumpers.
Då jag ska tömma CMOS-inställningarna
på det nya moderkortet, orsakar jag någon sorts kortslutning.
Jag blir således tvungen att investera i ett helt nytt moderkort.
Asus billiga TXP4:a har stöd för 83 MHz FSB-frekvens. Med en ny
fläkt kan processorn faktiskt köras på 3*83 = 250 MHz.
Maskinen känns nästan helt up-to-date igen.
Jag konstaterar slutligen att
3D-korten är här för gott, och 3Dfx har just släppt det
revolutionernade Voodoo2 -chipet. Dessutom har jag fördelsedag så
det bär av till PC Superstore i Kånala. Jag tror inte mina ögon
när jag startar Quake 2 för första gången efter
installationen. Skillnaden är som dag och natt. Trots ett
alldeles omänskligt pris är kortet värt varenda penni.
Jag får ett oemotståndligt
erbjudande. Enbart SCSI-kortet är värt en tusenlapp, så jag slår
till. Yamahas externa CD-brännare visar sig vara pålitlig och
synnerligen användbar.
HPY installerar äntligen min
ISDN-terminal så jag kan ta farväl av mitt uråldriga men förvisso
pålitliga v.34 -modem. Asuscoms kort fungerar bra.
Voodoo2:an och hårdskivorna
producerar en hel del värme som påverkar maskinens stabilitet.
I hopp om att det ska hjälpa byter jag ut strömkällans fläkt
till en effektivare. Åtminstone skadar det inte.
Köper begagnat en Voodoo2:a
till, för att koppla korten i SLI-mode. Priset är ganska förmånligt
ävenom kortet är begagnat. Bara ett knappt år tidigare
betalade jag två tusen (!) mera. Med två kort kan jag spela nästan
alla spel i 1024 x 768 med höga framerates. I praktiken hade jag
nog dock klarat mig med ett kort. Voodoo2:an är fortfarande
snabb.
AMDs budgetprocessorer har
obemärkt blivit _väldigt_ förmånliga. Jag bestämmer mig för
att ta tillfället i akt och höja klockfrekvensen på min gamla
trotjänare till helt nya hundratal.
Systemet fungerar stabilt på 5.5*83 = 458 MHz. Effektökningen
är märkbar, men kanske inte riktigt så stor som väntat. Av någon
orsak verkar dessutom Intel 430TX -chipsetets begränsning att
utnyttja L2-cacheminnet på maximalt 64 MB centralminne träda
starkare fram med K6-2:an än med den gamla processorn. Jag tar
ut de två 16 MB:s minnesmodulerna och mycket riktigt förbättras
åtminstone testresultaten med över 10%.
Tyvärr skulle t.ex. NT4 nog gärna ha tillgång till mera än 64
MB....
Jag underlättar mitt
konstanta skivutrymmesbrist med ett förmånligt köp. Skivan är
praktiskt taget oanvänd och stöder UDMA/66.
Installationen krånglar till sig. Trots ny BIOS vill skivan inte
fungera ordentligt i Windows 98. Efter mycket arbete lyckas jag
genom att ändra på partitionstypen. Skumt.
Jag programmerar i misstag in
BIOS-koden till min 486:a på maskinen. I hasten lyckas jag
dessutom fysiskt förstöra flash-kretsen. Det är inte lätt att
hitta en lämplig reservdel, men till slut nappar det. En liten
datafirma i Tammerfors har det efterlängtade chipet, som
Yleiselektroniikka hjälpsamt programmerar om.
DVD-tekniken börjar nå
konsumenten, och priset på denna förträffliga station är sällsynt
lockande. Jag ersätter min gamla Matsushita/Panasonic med denna
regionfria station, och tittar på min första DVD-film.
Effekten på min maskin förefaller inte vara riktigt tillräcklig
för felfri spelning, och det faller tydligt bort frames hela
tiden. Med lägsta möjliga resolution är resultatet dock
acceptabelt för mig. Det måste dessutom duga, eftersom jag inte
har PCI-platser för ett MPEG-dekoderkort.
Min arbetsplats slumpar bort gamla
monitorer på en auktion för personalen. Denna 21" blir min
för en femtilapp. Bilden är inte perfekt men ändå förvånansvärt
bra. Några större fel har den inte och DVD-filmupplevelsen blir
helt en annan.
Egentligen var jag ute efter
ett SiS 6326-baserat kort, som skulle hjälpt till vid DVD-spelning,
men tyvärr blev det ett 6326AGP -kort jag köpte åt mig på nätauktionen.
Otroligt nog verkar det i Windows-bruk vara tydligt långsammare
än min snart fem år gamla S3 968-baserade Diamond Stealth.
Vid videospelning visar sig Powercolors kort dock vara ganska
bra, antagligen på grund av sina bättre scaling- och overlay-egenskaper.
DVD-filmerna fungerar nu helt godtagbart, vilket överraskade mig
positivt. Också MPEG4-snuttarna snurrar märkbart mjukare, i
synnerhet uppförstorade till hela skärmen.
I traditionellt 2D/Office-bruk (samt i Linux) är dock Diamond
Stealth Video 3200 ett bättre och snabbare kort, vilket kan
anses vara ganska imponerande med tanke på dess ålder.
Detta var ett verkligt impulsköp,
men sällsynt lyckat. Sigma Designs säljer IR-kontrollern som
tilläggsutrustning till sin "DVD Station", men själv
ville jag ha den för att styra MicroDVD-spelaren. Mha.
freewareprogrammet IRAssistant kan man dessutom styra en stor del
av datorns funktioner. Ett verkligt prisvärt inköp som
inverkade mycket positivt på användbarheten.
Jag flyttar över 64 MB från en annan dator jag
tidigare köpt väldigt billigt. Trots att L2 cachen inte kan hantera hela
minnesrymden fungerar WIndows 2000 betydligt smidigare med 128 MB.
Jag köper några begagnade komponenter för 50
euro och får ett behövligt Hollywood Plus -baserat MPEG1/2-dekoderkort.
Tyvärr är alla PCI-platser upptagna så jag blir tvungen att plocka ut det ena
Voodoo2-kortet. Det är dock en njutning att se på DVD-filmerna utan problem.
Min gamla skärm säger upp kontraktet och visar bara halva bilden. Lyckligtvis
slumpar min arbetsplats igen bort gamla skärmar. Jag lägger vantarna på ett
exemplar med hyfsad bild.
Jag har flyttat över mitt gamla DVD-dekoderkort till en annan dator för
att köra Linux VDR. Då jag hittar ett likadant kort i verkkokauppa.coms
realåda för en billig peng slår jag till.
Av rent akademiskt intresse köper jag (dyrt) en AMD K6-III+ på ebay.
Överklockad till 500 MHz är denna processor det snabbaste man kan uppnå med
mitt moderkort. Processorn är dessutom en ganska sällsynt företeelse, en
1.6 volts version som egentligen är avsedd för "embedded" system. Med
en inbyggd L2 cache och "Enhanced 3DNow!" -instruktionsset i stil med de
nyare Athlon-processorerna borde prestandan dock vara betydligt bättre än med
min gamla K6-2:a.
Som ett enkelt test mp3-komprimerar jag en musikfil med lame. Operationen
försnabbas markant, från 3:55 till 2:44, vilket motsvarar en effektökning på
över 43%. Eftersom klockfrekvensen endast höjts med 9% kan man
konstatera att den nya processorn i alla fall i denna tillämpning fungerar
märkbart effektivare.
Summa:
24.861
mk (!!)
